Tänk på detta innan ni skapar ett liv:

Tillbaka i skolbänken
Att bestämma sig för att bli förälder är ju som att gå med på att bli ett barn igen och det på både gott och ont. Jag menar man måste ju gå igenom en hel barndom till fast från ett vuxet perspektiv. Man tvättar uppskrapade knän - känner själv smärtan. Man lär en vinglande femåring att cykla - och känner själv adrenalinkicken som kommer när man lyckas hålla balansen och skräcken som slår en hårt när man inser att man inte vet hur man stannar. Man tröstar ett krossat hjärta - och det känns som att man själv har ett krossat hjärta. Man sjutsar en nervös själ till skolbalen - och håller själv på att skita på sig av ångest och nervositet. 

Man måste också gå i skolan igen, något jag inte alls tänkte på inte alls tycker om. Jag hatade skolan redan första gången och nu är jag inne på tredje, det kallas för tortyr. Min äldsta dotter kom hem idag och behövde hjälp att skrida sin affärsplan för sitt UF - Företag. Näe, tänkte jag, detta vill jag inte alls göra. Jag vet ju inte ens själv ens en gång hur man ska skriva en A - värdig affärsplan. Det hela liknar att en blid leder en blind. Det är orimligt. 

Om jag skulle ge ett råd till de som gick i skolan nu så skulle jag säga åt dom att vara väldigt uppmärksamma och försöka ta in allt, och att också ta anteckningar. Inte för att dom någonsin kommer att använda algebra när dom går i matbutiken eller för att dom kommer ha djupa konversationer om industriella revolutionen. Utan endast för att de ska vara kapabla att hjälpa sina barn i framtiden när de måste ha hjälp att läsa sig alla dessa fullständigt onödiga fakta som skolan trycker i dom.